The life as au pair

Var ska jag börja... Jag tog mig till vårat cluster meeting som var trevligt. Lämnade in några papper till min counsler och så länge var allt frid och fröjd, även om min eftermiddag var alldeles rörig. När klockan börjar nära sig 22 var det dags att dra hemmåt. Jag låser upp bilen, och då lyser inte mina lampor i bilen. Varning ett! FAN! Det regnar, är bäcksvart och NEJ jag vill inte ringa och väcka mina värdföräldrar... Jag hade inget val så jag ringer M. Han säger att han kommer över om några minuter. Som tur var så var jag inte alls långt borta.
Vi startar bilen med startkablar och bilen går igång, men ingen lampa fortsätter att lysa. Jag visste att de inte var en lampa som dragit ut batteriet. Bilen har alltid startat men ibland uppfört sig lite skumt.
Jag och M kör hem i varsin bil och jag backar in bilen på uppfarten. Mycket riktigt så startade inte bilen igen efter att jag parkerat. Imorgonbitti så får vi starta bilen igen med starkablar och sedan ska jag köra upp den till verkstaden.
Om jag har haft en bra dag?! NEJ, allt så samma dag. Jag glädjer mig dock åt att jag samlat allt skit till en och samma dag. Morgondagen kan ju inte bli annat än bättre. Dessutom vill jag tillägga, precis som M sa, ingen har ju kommit till skada!

(För någon månad sedan ringde min mobil vid ca 22.45. Det var en annan au pair som jag inte brukar hänga med. Eftersom att hon ringde vid en sådan tidpunkt antog jag att det hade hänt något så jag svarade. Hon berättade att hon och hennes kompis var i Madison och deras bil inte startade. De behövde skjuss hem och deras värdföräldrar ville inte hämta. Jag och Malin K hoppade in i bilen och drog dit för att köra hem dem.
När vi kom hem igen berättade jag för M vad vi hade gjort och han sa att det var snällt gjort. Jag svarade något i stilen med "Jag hoppas de skulle gjort detsamma för mig!" var på han sa "Oroa dig inte, de skulle inte hända dig!"
Det bevisades ikväll. Tack för det!)

Nu ska jag sova. God natt!